Löneförhandlingar sker allt oftare på själva arbetsplatsen. Foto: SCANPIX
Allt fler löner förhandlas lokalt
avtal 2010 Lokalt och individuellt. Så sätts allt fler löner. Särskilt vanligt har det blivit i den offentliga sektorn.
10 Feb 2011
Ett ökat inflytande för de lokala parterna och en minskad grad av centralisering.
Så sammanfattar statliga Medlingsinstitutet fjolårets utveckling när det gäller hur löneavtalen konstrueras. Enkelt uttryckt vem som bestämmer hur mycket löneförhöjning varje enskild individ ska ha.
I ena änden av skalan finns de löner som bestäms i centrala förhandlingar och läggs ut lika för alla. Vanligare förr, nu är det bara 11 procent av de privatanställda som har denna konstruktion, framförallt arbetare i byggbranschen och sjöfarten.
I andra änden av skalan finns de löner som sätts helt och hållet lokalt. De centrala parterna anger inget utrymme alls och inte heller finns det några garantier för att den enskilda individen får något alls. Lönen förhandlas mellan lokala parter eller direkt mellan chef och anställd utan facklig inblandning. Så får 8 procent av löntagarna sina löner satta.
Typiskt för statligt anställda akademiker, ovanligt på privat sektor. Fackförbundet Ledarna och deras motparter var pionjärer med den här konstruktionen 1993.
Mellan dessa extremer finns en rad mellanformer. Den vanligaste avtalskonstruktionen innehåller en centralt förhandlad pott med individgaranti eller så kallad stupstock om individgaranti.
Stupstock är egentligen ett medeltida tortyr- och avrättningsredskap. I avtalssammanhang menar man att det centrala avtalet bestämmer att till exempel en skiljenämnd ska ta över om lokala parter inte kan komma överens.
Utvecklingen över tid har gått mot ett allt större inslag av lokal lönebildning och 2010 fick 89 procent av löntagarna sin nya lön helt eller delvis genom lokal förhandling.
Lars Laurén
Reporter
Work+46 (0)70 672 52 59
Skicka e-post
Skriv kommentar