Är EU bra för Sverige, Lars Anell?

lars anell EU har blivit ett självgående hjul som tar sig an alldeles för många frågor. Och en stor del av dess budget går till onödiga projekt och rika bönder. Det anser författaren Lars Anell som ändå tycker att Sverige ska fortsätta vara med i samarbetet.

3 Sep 2010

Lars Anell gav i vintras ut boken Europas väg: Förening och mångfald. Den tar sin början under 40-talet och fortsätter som en resa genom ett ständigt föränderligt Europa. De närmare 600 sidorna skildrar unionens uppkomst och utveckling, och har förvånande nog skrivits helt för hand.

När jag träffar Lars Anell, som varit ambassadör i Genève och Bryssel, på Vetenskapsrådet förklarar han sig i grunden vara en förespråkare för unionen.

– Jag tycker att EU är ett rationellt projekt som Sverige har all anledning att vara med i. Det är framförallt två saker jag betonar när det gäller EU:s storhet. Det ena är den lyckade inre marknaden och handeln med varor. Det andra är utvidgningen som jag tycker är en fantastisk saga: Tack vare EU blev länder som under en lång tid levt i en kommunistisk diktatur snabbt marknadsekonomiska demokratier, säger han.

Men Anell är en kritisk EU-vän. Han vill ändra stödet till jordbruket och menar att Frankrikes egenintresse ligger bakom de stora summor som under årens lopp överförts till redan rika bönder. 

– Det har varit kungariken, fursten av Monaco och miljardärer som fått stöd från EU. Medan den lilla bonden med en liten plätt nästan inte fått någonting. Det har i många fall varit en gigantisk inkomstöverföring från vanliga arbetare till mycket rika personer. Jag förstår inte varför EU ska betala dessa bönders inkomst.

Han hade därför hoppats att jordbrukspolitiken skulle reformeras och i stället skötas på en nationell nivå.

– Att det inte skett är en besvikelse och i dag går fortfarande nästan halva budgeten till jordbruk. Jag skulle vilja åternationalisera jordbruket, det hör inte hemma i en budget efter upplysningstiden.

Men är det då bra för Sverige att vara med i EU?

– Ja, det tycker jag. Alternativet är att inte vara med och det hade blivit en kostnad för Sverige. Nu får svenska företag en hemmamarknad för sin export och konsumenterna blir också vinnare eftersom det innebär en lägre utveckling av priserna.

Fast betalar vi inte mer än vi får från EU?

– Jo, och det kommer vi fortsätta att göra. Så som Sverige ser ut kommer vi alltid att betala mer. Det skulle jag inte ha något emot om det var så att pengarna gick till vettiga saker. Men listan med alla projekt blir löjeväckande och det är uppenbart att en stor del av pengarna går alldeles fel.

Framför allt vänder han sig emot att pengar skickas till Bryssel för att sedan sändas tillbaka till Sverige eller förhandlas till andra rika länder. Han menar, precis som många andra, att det i stället vore bättre om besluten skedde närmare medborgarna och att Sverige fick avgöra vilka projekt de ville stödja.  

– Alla vet att du ska besluta om saker så nära som möjligt. Det är samma sak med jordbrukspolitiken, varje tänkande människa vet ju att den är fel men ingen klarar av att ändra den. Jag tycker att pengarna borde ges till stora infrastrukturprojekt i fattigare länder i stället. Det skulle den europeiska ekonomin också vinna på.

Varför är svenskar så ointresserade av EU?

– Sverige är ett land med enormt stort intresse för internationella frågor, så jag kan inte hitta svaret på den frågan. Vi har också stor entusiasm för nordiskt samarbete, så varför är vi så ointresserade av det europeiska samarbetet?

– Samtidigt är de flesta frågorna i EU alldeles för krångliga. Jag har till exempel hållit på med frågan om avfalls- och förpackningsdirektiven. Det är en inte oviktig fråga men jag förstår inte hur man skulle kunna göra det intressant eller skriva en nyhet om det.

I boken tar Anell också upp det uppmärksammade Lavalmålet. Byggnads har nu dömts till skadeavstånd både i Arbetsdomstolen och EG-domstolen, och svensk lagstiftning fick böja sig för EU:s. Men Lars Anell anser att det finns lagstiftning som pekar på att Sverige i stället borde fått rätt.

– Det finns en dom som fastslår att kollektivavtal är okej och kommissionen hade lämnat besked att Sverige inte behövde oroa sig. Men när frågan väl kom upp vek de sig. Sådant får inte förekomma. Alla domar får betydelse och det här leder till det ökad oklarhet.

Vad innebär medlemskapet för svenska arbetstagare?                    

– Du kan arbeta var du vill i EU och får större rättssäkerhet. Vi är en mer konkurrenskraftig ekonomi än om vi inte varit med och det leder till fler jobb. Man kan gissa att ungdomsarbetslösheten varit ännu högre om vi inte var med i EU.

Vad betyder det för den svenska fackföreningsrörelsen?

– Facken måste bli mer europeiska, men i grunden är EU:s lagstiftning fackföreningsvänlig. Det kan bero på att facken, trots låg anslutningsgrad, är starka i Frankrike och Tyskland.

– Globaliseringen kan bli ett problem för fackföreningsrörelsen om det får folk att flytta verksamheter till andra länder där arbetskraften är billigare. Men EU kan också bli en kraft som styr globaliseringen.

Under våren har det även rapporterats flitigt om greklandskrisen och problemen kring den gemensamma valutan euron. Anell anser att euron fungerade så länge alla länder höll sig till reglerna. Men tycker det är fel att endast skylla krisen på Grekland.

– Problemet var att Grekland fick låna pengar lika billigt som Tyskland och därför kunde de ta på sig enorma underskott. Så här i efterhand frågar jag mig hur kommissionen tillät detta utan att slå larm. Det är Greklands fel men det är också en försummelse från den Europeiska centralbanken och kommissionen.

EU beskrivs i boken som ett självgående hjul. Vad menar du med det?

– Det finns ingen tydlig gräns som sätter stopp för vad EU ska göra. När budgeten växte kastade sig alla länder över den för att få sin bit av kakan. Det är på sikt är ett hot mot medlemsländernas demokrati därför att det blir oklart var ansvaret ligger. Sannolikt kommer denna utveckling nu att bromsas. Den tyska författningsdomstolen har nämligen sagt att detta inte kan fortsätta längre och den brittiska regeringen har lovat att det inte blir någon mer maktöverföring från länderna till EU.

Vad kan det få för konsekvenser att EU ger sig in i så många frågar?

– Risken är att det uppstår partier som är EU-fientliga och som kan bevisa att unionen gett sig in i frågor som de inte borde gjort. Det skulle i längden kunna leda till att vi får ett parlament som är negativt till EU.