– Jag tycker att man måste sikta på en stor lönespridning för att motivera till utbildning. Foto: Ola Lejonborn

Chans till högre lön ska
motivera till utbildning

lönespridning Hög kompetens och ansvarstagande måste ge ordentliga lönepåslag, tycker Andreas Rönning. Men för att lönespridningen ska fungera krävs kontinuitet och aktiva chefer.

2 Feb

Man kan behöva en knuff framåt för att ta ansvar och nå upp till sin potential. Och den knuffen får gärna vara löftet om högre lön. Annars är det lätt hänt att man tar det lägsta motståndets väg, menar Andreas Rönning.

– Människan är lat av naturen, säger han.

Inte för att det märks på honom själv. Efter tjugo år inom ambulanssjukvården verkar han så engagerad man kan tänka sig, och han ställer gärna upp på att komma in till stationen på sin lediga dag för att tala om lönespridning.

– Det stimulerar individen att ta ansvar, och att vilja gå framåt och göra något. Och när man tappar den gnistan, då blir allt bara nattsvart. Då vill man inte göra någonting. Och så gnäller man på lönen och så gnäller man på det och på det. Oavsett vad man jobbar med.

– Vi har en utbildningsgrupp som lägger ut material på nätet. Det är lite pill och tar några timmar i anspråk, men det är roligt att vara delaktig i att försöka att göra det bättre. Vi satt på ett möte för en månad sedan, och frågan ställdes om det var någon som kunde tänka sig att gå med i gruppen. Och det är ju ingen som vill. Då undrar man ju varför. Folk är inte motiverade. Och varför är de inte det? Jo, det lönar sig inte. Det är krasst, men jag tror att det i alla fall är en del av sanningen.

Sedan individuella löner infördes har lönespridningen ändå inte ökat märkbart på Andreas Rönnings arbetsplats, eller för den delen i hela Kalmar län.

– Tanken är bra, men det kräver att cheferna är ute i verksamheten. Att de är här och vet vad jag gör. Jag kan ju sitta och hitta på vad som helst i ett medarbetarsamtal om inte chefen har sett hur jag arbetar.

Därför tycker han att det inte är så dumt att lönerna ligger på en jämn nivå i nuläget, när man har nytillsatta chefer som inte haft någon möjlighet att sätta sig in i arbetet. Men i framtiden tror han att cheferna kommer kunna sätta spridda individuella löner.

– I dagens samhälle kan man sitta var som helst och arbeta. Du kan sitta och ringa och sköta ledigheter och sådant på vilken dator som helst inom stationerna. Och så verkar det bli. Vi behöver inte söka upp chefen, utan de kommer att söka upp oss, och kanske åka med i bilen. Få bättre koll på vad vi faktiskt kan och vad vi gör.

Men problemen med den individuella lönesättningen gör ändå att vissa tvivlar på hela konceptet.

– Jag tror att folk tycker att det kan bli lite för mycket lönespridning. Att de tycker att det inte ska skilja något mellan två vidareutbildade sjuksköterskor med lika lång erfarenhet. Givetvis tycker man att det kan skilja med några hundra, beroende på länsövergripande uppgifter, men folk är lite trötta på det individuella. Och jag tycker nog inte att det har fungerat fullt ut i de senaste löneprocesserna. Det har blivit rätt så rakt överlag ändå, så att säga.

Själv tvivlar han inte ännu.

– Ser man att det verkligen lönar sig att vara på tårna så kan man få folk att vilja vara aktiva. Då tror jag att arbetet på sikt också blir roligare än om man sätter sig och gnäller. Det blir roligare om man känner att man är delaktig och driver det framåt.

Är lönen den bästa motivationen och sättet att visa uppskattning?

– Jag tror tyvärr att den är det. I slutändan så spelar det ingen roll vad folk säger. Det är i lönekuvertet det visar sig.

Men en viktigare fråga för Andreas än att spridda löner kan vara en sporre att engagera sig, är att det ska vara en märkbar skillnad i lön för de som har en specialistutbildning utöver den treåriga sjuksköterskeutbildningen.

– Mellan allmänsjuksköterskor och de med vidareutbildning tycker jag att man ska jobba för att det åtminstone ska skilja 5 000 i grundlön. Då menar jag på sikt, och i det perspektivet kommer alla att sträva efter att läsa vidare. Men jag tycker att man måste sikta på en stor lönespridning för att motivera till utbildning.

Det är ändå inte alla som är helt och hållet positiva till den idén.

– De som inte har läst vidare och som har jobbat i många år som allmänsyrror och är enormt erfarna inom ambulanssjukvården. Och som inte alltid har samma motivation att läsa på högskolan. De tycker att de ska förtjäna samma för att de gör samma jobb.

För Andreas Rönning är det ändå viktigt att prioritera dem med specialistutbildningar. Eftersom kompetenskraven hela tiden höjs, och fler och fler skaffar den högre utbildningen, blir det också ett sätt att få upp den allmänna lönenivån.

I nuläget är det nog få som söker sig till sjuksköterskeyrket just på grund av lönen. Andreas berättar att han själv hamnade just i ambulanssjukvården genom något av en slump. Han har stannat för att han trivs med variationsrikedomen och med mötena och samtalen som hinns med i ambulansen under resorna genom det stora länet.

Ändå blir han lite upprörd när han tänker på var sjuksköterskelönerna ligger, jämfört till exempel med läkarnas löner.

– Jag som vidareutbildad kan tycka att 27 000 nästan är ett hån när man kan gå ut som nyutbildad i princip var som helst och få mer. Då har jag jobbat i tjugo år och läser och vidareutbildar mig hela tiden!

Även om det är viktigt med spridda löner där utbildning och personligt engagemang ger utdelning, tycker inte Andreas Rönning att man kan bortse från att den generella lönenivån, och inte minst ingångslönerna, behöver höjas.

– Ungdomarna i dag känner inte att deras yrke är ett kall. De byter jobb mycket och strävar efter högre löner. Då kommer det snart inte finnas folk till det här.